Armenien Opinionsmätningar, väljarbarometer och aktuella opinionssiffror

Armenien uppvisar trots globala turbulenser fortsatt en robust ekonomisk tillväxt, med prognoser från internationella institutioner på över 5 % för 2026. Inflationen, som nådde 5,3 % i april, sjönk i maj till 4,2 %, men förblir en ihållande utmaning för levnadskostnaderna. Politiskt driver premiärminister Pashinyans regering, efter det senaste parlamentsvalet, en beslutsam diversifiering av exportmarknaderna. Som en direkt reaktion på nya ryska importrestriktioner för armeniska produkter, som trädde i kraft den 12 juni, främjar regeringen riktade exporter till EU och andra länder genom subventioner och stödprogram. Målet är att minska det ekonomiska beroendet av Ryssland och stärka konjunkturen genom nya handelsrelationer.

Armenien brottas med sin identitet inför parlamentsvalet den 7 juni. Över 100 000 fördrivna Karabach-armenier kämpar för rösträtt, samtidigt som regeringen måste integrera dem i samhället. Premiärminister Pashinyan driver en ”äkta” armenisk identitet, fokuserad på suveränitet, och fortsätter gränsdragningen med Azerbajdzjan. Detta splittrar nationen mellan historisk samhörighet och pragmatiskt fredssökande, underblåst av Rysslands varningar om en västorienterad kurs. Den politiska orsaken ligger i Pashinyans omorientering efter Karabach-konflikten och den därmed sammanhängande omvärderingen av nationella prioriteringar, som nu debatteras i valkampanjen.

Armenien genomgår en djupgående omorientering av sin geopolitik, vilket alltmer lösgör landet från den traditionella allierade Ryssland och för det närmare väst. För närvarande fördjupar Jerevan sina relationer med EU och USA, vilket manifesteras i undertecknandet av ett omfattande strategiskt partnerskapsavtal med Washington och främjandet av ”Trump Route” – en transitförbindelse som kringgår Ryssland och Iran. EU stöder denna kurs med ett omedelbart stödpaket på över 50 miljoner euro och berömmer Armeniens engagemang för närmare relationer. Samtidigt intensifierar Moskva sitt tryck på Armenien genom att införa importrestriktioner för armeniska produkter och varna för ”ukrainska scenarier” om Jerevan fortsätter sin pro-västliga kurs. Denna eskalering av spänningarna beror direkt på Armeniens besvikelse över Rysslands bristande säkerhetsgarantier i konflikten om Nagorno-Karabach, vilket har fått premiärminister Pashinyan att strategiskt diversifiera sina allianser.

Armenien står inför ett avgörande parlamentsval som djupt splittrar landet. Den politiska kulturen präglas av skarp polarisering, samtidigt som premiärminister Nikol Pashinyans regering styr en tydlig kurs mot väst. Denna drastiska utrikespolitiska förändring, bort från den traditionella alliansen med Ryssland mot ett förstärkt samarbete med EU och USA, underblåser inte bara inrikespolitiska protester utan provocerar också massivt tryck från Moskva, inklusive ekonomiska sanktioner. Det senaste gripandet av sex oppositionskandidater från det pro-ryska partiet ”Starka Armenien” strax före valet belyser den spända situationen och bräckligheten i regeringsstabiliteten, medan landet röstar om sin geopolitiska framtid.

Armenien upplever en kritisk fas i sin energi-, klimat- och infrastrukturpolitik. Landet driver energiskt på diversifieringen av sin energiförsörjning genom förnybara källor och utbyggnaden av infrastrukturen. Detta inkluderar ambitiösa klimatmål med en eftersträvad minskning av växthusgasutsläppen och en ny klimatlag som antogs i februari 2026. Samtidigt intensifierar Jerevan samarbetet med västerländska partner och initierar infrastrukturprojekt som ”Trump Route for International Peace and Prosperity”, inklusive en upphandling för en järnvägsförbindelse till den turkiska gränsen. Denna pro-västliga omorientering provocerar fram skarpa reaktioner från Moskva: Ryssland hotar öppet med att stoppa förmånliga gasleveranser och säga upp ytterligare avtal om Armenien fortsätter sin EU-anslutningsprocess. Denna eskalering, strax före det armeniska parlamentsvalet den 7 juni, syftar till att förhindra Jerevans avvikelse från Kreml. EU reagerar redan med finansiella stödlöften för att stödja Armenien i denna spända situation.

Armenien upplever en djup samhällelig splittring som förvärras inför det kommande parlamentsvalet. Särskilt en utpräglad generationsklyfta framträder: Medan den äldre generationen tenderar att stödja regeringens fredsagenda, uttrycker ungdomen djup missnöje och misstro mot det politiska etablissemanget. Denna polarisering hotar den sociala freden och den nationella enheten efter konflikten om Nagorno-Karabach. Den politiska orsaken är regeringens politik, som efter nederlaget 2023 satsar på en ”fredsagenda”. Denna strategi splittrar samhället, då den av många upplevs som otillräcklig och ungdomen känner sig politiskt alienerad. Trots att initiativ för ungdomsdeltagande har startats, förblir misstron djupt rotad.

Armeniens regering driver en fundamental utbildningsreform framåt, samtidigt som ungdomsarbetslösheten 2024 låg på alarmerande 26,24 procent. Ett lagförslag om högre utbildning och vetenskap, som diskuterades i maj, syftar till att modernisera systemet och införa europeiska standarder. Den planerade omorienteringen omfattar en tregradig högre utbildning, nya finansieringsmekanismer och avpolitisering av universiteten. EU stöder dessa ansträngningar med 8,55 miljoner euro. Dessa reformer syftar till att överbrygga klyftan mellan utbildning och arbetsmarknad och öppna upp för välbehövliga framtidsutsikter för unga, då många för närvarande inte hittar adekvat sysselsättning.

Från och med den 1 september 2026 kommer armeniska familjer att få ett schablonbelopp på 500 000 dram (cirka 1 300 US-dollar) i födelsebidrag för varje nyfött barn, oavsett födelseordning. Denna reform, som innebär en höjning för de två första barnen samtidigt som den nivellerar den tidigare högre engångsutbetalningen för senare barn, motiveras av regeringen med att familjens utgifter förblir konstanta oavsett antal födslar. Samtidigt belastar de uppskattade månatliga kostnaderna på nästan 2 500 US-dollar för en fyrabarnsfamilj utan hyra, och en genomsnittlig inkomst på endast 744 US-dollar, många hushåll avsevärt. Dessutom sätter den fortsatta tillströmningen av över 100 000 flyktingar från Nagorno-Karabach de sociala trygghetssystemen och bostadsmarknaden under stark press, vilket ytterligare förvärrar situationen för utsatta familjer och ensamstående föräldrar.

Armeniens pensionärer har sedan den 1 april 2026 upplevt en märkbar förändring: Minimipensionen höjdes till 46 000 dram, och lägre pensioner ökade med 10 000 dram, vilket påverkar över 660 000 medborgare. Samtidigt införde regeringen en universell sjukförsäkring som ger seniorer från 65 år kostnadsfri tillgång till medicinska tjänster. Medan regeringen framställer pensionsjusteringen som en framgång för den starka ekonomiska tillväxten på 7,2 % under 2025, kritiserar oppositionen åtgärden som en valgåva inför parlamentsvalet i juni 2026. Dessutom måste alla pensioner och sociala förmåner sedan april hanteras kontantlöst, vilket är kopplat till cashback-program. Den årliga inflationen låg i maj 2026 på 4,2 %, vilket fortsätter att utmana köpkraften hos de höjda pensionerna.

Armenien revolutionerar arbetsmarknaden: Regeringen avskaffar åldersgränsen på 65 år för statligt anställda, ett direkt svar på demografiska utmaningar och bristen på kvalificerad arbetskraft. Denna reform, som bygger på en ny lag, gör det möjligt för erfarna krafter att stanna kvar i arbetslivet och syftar till att stärka den krympande arbetsföra befolkningen. Medan den årliga inflationen sjönk till 4,2 procent i maj, kämpar hushållen fortfarande med stigande livsmedelspriser som ökade med 6,4 procent. Trots en robust ekonomisk tillväxt på över 5 procent, driven av IT och byggsektorn, upplever arbetstagare en klyfta mellan måttlig löneutveckling och ihållande levnadskostnader. Den politiska omorienteringen mot EU och de därmed förknippade handelsosäkerheterna med Ryssland påverkar dessutom många familjers ekonomiska stabilitet.

Som svar på Rysslands senaste importrestriktioner för armeniska jordbruksprodukter och konjak, vilka kännbart drabbar traditionella exportbranscher, har Europeiska unionen utlovat ett omedelbart stödpaket på över 50 miljoner euro till Armenien. Moskva ökar det ekonomiska trycket för att förhindra Armeniens närmande till väst, vilket ställer många företagare inför existentiella utmaningar. Samtidigt öppnar regeringens strävan att etablera nya handelsvägar via initiativet ”Crossroads of Peace” och ett förstärkt EU-samarbete, samt massiva investeringar och skatteincitament inom högteknologisektorn, nya tillväxtmöjligheter och tvingar egenföretagare till strategisk omorientering.

Armenien fortsätter att neka HBTQ+-samhället grundläggande rättsligt skydd: En omfattande antidiskrimineringslag som uttryckligen inkluderar sexuell läggning och könsidentitet existerar inte, trots att den har diskuterats i över ett decennium och internationella organ upprepade gånger har krävt den. Denna lagstiftningslucka präglar minoriteters vardag djupt, vilket framgår av Pink Armeniens årsrapport från den 15 maj 2026. Den politiska orsaken ligger i regeringens bristande vilja att integrera civilsamhällets rekommendationer i ett lagförslag, samt i den fortsatta instrumentaliseringen av HBTQ+-frågor av politiska aktörer för att misskreditera motståndare. Detta skapar ett klimat där diskriminering och våld är vardagligt, från arbetssökande till interaktioner med statliga institutioner. Rättsväsendet misslyckas ofta med att erkänna homofoba eller transfoba motiv vid brott, eftersom dessa inte anses vara försvårande omständigheter i strafflagen. Inte ens den senaste ”Gender Policy Strategy and Action Plan 2025–2028”, som antogs i april, undviker att uttryckligen inkludera dessa skyddsgrunder. Medan internationella partner som EU och Europarådet vid ett toppmöte i Jerevan i maj 2026 betonar vikten av mänskliga rättigheter, förblir den armeniska HBTQ+-befolkningen utan de nödvändiga rättsliga verktygen för att effektivt försvara sig mot diskriminering och hat.

Armenien omformar sin invandringspolitik: Från och med den 1 november 2026 avskaffas det populära 10-åriga specialpasset och ersätts av ett digitaliserat system. Denna omfattande reform av Pashinyan-regeringens ”lag om utlänningar” inför en dedikerad arbetsvisumplikt före inresa, vilket sätter stopp för det tidigare tillvägagångssättet att resa in som turist och sedan ansöka om arbetstillstånd. Dessutom införs en årlig kvot för utländsk arbetskraft. Medan ekonomin blomstrar med en BNP-tillväxt på 7,1 % under första kvartalet 2026, måste expats och invandrare förbereda sig på högre avgifter för permanenta uppehållstillstånd från 2027 och strängare rapporteringskrav vid längre frånvaro.